Blodsockerprov
Blodsockret mäts antingen genom ett stick i fingret (kapillärt) eller från en ven i armvecket eller handryggen (venöst). Ett normalt blodsockervärde ligger på mellan 4,2-ca 6,0 mmol/l (den övre normalgränsen ska eventuellt sänkas till ca 5,7). Det finns olika sätt att mäta blodsockervärdet i blodet för att ställa diagnosen diabetes.
Fastande (efter minst 8 timmars fasta)
Om blodsockervärdet är mer än 7 mmol/l och man samtidigt har kraftiga diabetessymtom betyder det diabetes. Om man inte har några diabetessymtom behövs två fasteglukosvärden över eller lika med 7 mmol/l tagna två olika dagar för diagnosen diabetes.
Icke fastande när som helst på dagen
Tar man ett blodprov när som helst på dagen, och har ett enstaka blodsocker på 11,1 mmol/l (venöst) alternativt 12,2 mmol/l (kapillärt) eller högre kan diagnosen ändå ställas om man samtidigt har starka typiska symptom på diabetes. Om man inte har typiska symptom måste blodsockret tas om en andra gång vid ett nytt tillfälle.
Läs mer om symtom vid typ 1-diabetes
Läs mer om symtom vid typ 2-diabetes
Sockerbelastningstest
Gör man ett sockerbelastningstest (kallas även glukosbelastningstest och förkortas OGTT) så dricker man 75g druvsocker på fastande mage och mäter sedan blodsockret efter 2 timmar. Om blodsockret ligger över 11,1 mmol/l(venöst) eller 12,2 mmol/l(kapillärt) i kombination med typiska symptom anses man ha diabetes. Om man inte har de typiska symptomen behöver även OGTT tas om vid annat tillfälle för att konfirmera diabetes diagnosen.
Andra blodprover
För att få ytterligare information om diabetes samt att skilja på typ 1- och 2-diabetes tar man oftast några blodprover till.
HbA1c är ett mått på hur blodsockret har varit i medeltal de sista 6-8 veckorna, och är en viktig parameter att följa under hela förloppet av diabetessjukdomen.
Vid insjuknandet av diabetes kan HbA1c ge en fingervisning om hur länge diabetesen förekommit. Har man högt HbA1c och halvhögt fasteblodsocker kan det röra sig om en typ 2-diabetes, medan höga blodsockervärden i kombination med lägre HbA1c talar mer för typ 1-diabetes.
C-peptid är en nerbrytningsprodukt av insulin som kan mätas för att hjälpa till att bestämma vilken typ av diabetes det rör sig om.
Höga halter av C-peptid och samtidigt högt blodsockervärde talar mer för typ 2-diabetes (då man vid typ 1-diabetes saknar insulin).
Antikroppar
Diabetesspecifika autoantikroppar mot olika ämnen i de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln (t ex GAD, IA-2) finns hos alla patienter med typ 1-diabetes, och är en god hjälp till att ställa diagnos. Hos nyinsjuknade vuxna kan dock autoantikropparna ibland uppkomma först efter ett år, och särskilt vid LADA - Latent Autoimmune Diabetes of the Adult. Läs mer om olika former av diabetes.
Syra och saltbalans
Särskilt vid typ 1-diabetes är syra och saltbalansen i blodet förändrad, men förändringar uppkommer även hos personer med typ 2-diabetes haft sin sjukdom längre tid. Förändringsgraden talar för hur dålig patienten är vid insjuknandet och hjälper läkaren att besluta om vårdnivån samt behandling.
Ketoner i blodet är ett tecken på insulinbrist och uppkommer huvudsakligen vid typ 1-diabetes. Läs mer om ketoner och urinprov
Läs mer om högt blodsockervärde
Läs mer om lågt blodsockervärde