• Ögonskador
     • Nervsystemet
     • Njurpåverkan (läs nedan)
     • Övriga komplikationer (läs nedan om nedsatt rörlighet i leder)

Ögonskador
Ögonskador (diabetesretinopati) kan uppstå vid ett dåligt sockerläge. Skadorna uppstår i de små blodkärlen som ligger ovanpå näthinnan (retina) och förser denna med näring och syre. Kärlen inträder i ögat tillsammans med synnerven (papillen) och breder sedan ut sig över näthinnan.

Diabetesretinopati ger normalt inga symtom för än man har utvecklat en svår skada och symtomen kommer ofta akut (akut blödning eller näthinneavlossning). När kärlskadan väl uppstått kan man inte få den att "gå tillbaka". Behandlingen syftar nästan uteslutande till att förhindra en försämring och att bevara den syn man har. Ögonbottenfoto skall utföras vid debut av diabetes (gäller ej barn under 10 år). Vid lindrig diabetes och hög ålder (samt avsaknad av symtom) eller vid annan allvarlig sjukdom där behandling ändå inte är aktuell bör man dröja med eller avstå från fotografering. Därefter är grundregeln att undersökning utförs vartannat år vid typ 1 och vart tredje år vid typ 2 om retinopati ej föreligger.

Påverkan på nervsystemet
Neuropati, som betyder sjukdom i nervsystemet, innebär en skada på nerverna utanför det centrala nervsystemet. För det mesta drabbas nerver i benen, något mer sällan nerver i armarna. Det är den viktigaste riskfaktorn när det gäller fotsår och amputationer hos patienter med diabetes mellitus. Andra följder kan vara smärtor i fötterna eller erektil dysfunktion (impotens). Diabetesneuropati kan ge många olika symtom och tecken. Tillståndet är i de flesta fall kroniskt och tilltagande.

Det finns olika varianter av diabetesneuropati, men vid den vanligaste typen drabbas känselnerver i övervägande grad. I början uppstår problem med känseln i tårna och efterhand kan nervskadan breda ut sig upp över foten och benet. Ofta drabbas båda benen relativt jämnt och tillståndet tilltar långsamt och går inte tillbaka.

Skadorna är av två huvudtyper: känselbortfall och smärtor. Känselbortfall är vanligast, med domningar och/eller stickningar och ibland kallhetskänsla. De flesta med känselbortfall har inga smärtor, och många med kroniska smärtor har inget känselbortfall. Blandtillstånd är dock vanliga.

Njurpåverkan vid diabetes
Njurpåverkan vid diabetes kallas nefropati och uppstår när blodsockret har varit förhöjt under lång tid. Risken för att en patient med typ 1-diabetes kommer att drabbas av någon form av njurpåverkan är 20-40 %. Vid typ 2-diabetes är risken mindre, 5-10 %.

Njurproblem vid diabetes ger inga symtom förrän sent i förloppet. Men njurskador kan upptäckas på ett tidigt stadium genom att det utsöndras små mängder av protein i urinen, mikroalbuminuri. Detta kontrolleras genom urinprov, vilket bör göras varje år i samband med läkarkontroll för att upptäcka proteinläckage.

Mikroalbuminuri föregås ofta av högt blodtryck och innebär även en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom. Vid påvisad mikroalbuminuri behandlas patienten med blodtryckssänkande medel (även om blodtrycket är normalt) och man försöker förbättra blodsockervärdena.

Med proteinreducerad kost kan man bromsa upp försämringen om man har fått en njurskada. Vid mer avancerad njurskada kan det bli nödvändigt med dialys eller transplantation.

Nedsatt rörlighet i leder
En komplikation vid diabetes kan vara nedsatt rörlighet i lederna. Det märks framförallt i fingrarnas leder. När man håller ihop fingertopparna kan man inte pressa fingrarna helt emot varandra. Det brukar vara tydligast på lillfingret. Detta fenomen kan även finnas innan insjuknandet i diabetes.

* Förträngningar i blodkärlen på grund av att det inlagras fett i kärlväggen.